Jag har under mina 22 år aldrig skrivit haikus. Förrän nu. Jag har aldrig sett mig själv som en "poet", men det kanske jag är? Eller ja, det får väl du som läsare avgöra.
Det var i alla fall väldigt fascinerande och utmanande att uttrycka sig med bara några få ord. Att säga så mycket med så lite, eller ingenting alls.
Men även om dessa haikus inte representerar hela min "skrivande persona", som främst består i det skönlitterära och manusskrivandet, så visar de något annat. En kreativ frihet som jag inte hade innan den här utbildningen. Så tack för den, och have mercy on me när ni läser mina tio första haikus.
/ Ebba
