Corall Brooker
Polish Me
Jag är alltid självmedveten. Jag ser, jag upplever, jag bildar min egen värld och min identitet kring min självmedvetenhet.
Jag visar allt jag vill, men självklart inte hela mig.
Jag sållar bort skräpet, det jag inte vill att folk ska se. Det jag tror att de inte vill se.
Det bortrensade skräpet lämnar luckor att fylla med pärlorna jag bär kring min hals,med läpparna som aldrig får luft under lackets skinande yta, med naglarna jag tragglar med att hålla polerade.
Jag polerar mig själv, för mig själv och för alla andra.
Kläderna jag bär har flutit ihop och blivit en del av mig.
Spegeln ljuger inte. Den ger bara alternativa sanningar och varje gång jag ser reflektionen ser den annorlunda ut.
När jag är ensam är jag naken, när de förskönande kompensationerna inte längre bär upp mig och skräpet smyger sig tillbaka ligger jag blöt och blottad.
